Gervide, Sjonhem

Rekonstruktionen av den gamla boplatsen är det första som möter oss när vi kommer till Gervide i Sjonhem. Alldeles på sidan av vägen strax efter att vi svängt av vägen från Roma mot Hemse. Här på mitten av ön finns ett stråk av gravfält, fornborgar och husgrunder, s k kämpgravar.

Som vanligt fanns kameran i ryggsäcken för att fånga lite bilder under dagen. Visst var vädret rysligt denna 4 maj 2006, med snöglopp, kyla och väta både uppifrån och nedifrån men att få följa med på en så spännande utflykt och få sig omtalat vad som finns att se av resterna från våra förfäder gör att lite besvär inte är något att bry sig om just då

Dessa våra vackra ängen med sin historia som ligger i dagen och bara väntar på att vi skall se de som förut varit här. Att kunna skönja att människor har bott och verkat här genom att iaktta stenformationer är så spännande att man glömmer den elaka väderleken. Där går vi på dessa rester och känner vingslagen. Den ciceron som förde oss längre och längre bort var en vältalig och kunnig person så nöjet är helt på vår sida.

En kulturlämning från en inte allt för svunnen tid står som ett monument mitt ute i änget. Till ingen nytta står grinden där inbjudande öppen för oss att kliva på och se oss omkring av det som döljer sig där bakom.

Här inne finns dom, alla dessa stenar som bildar ett mönster som med lite vana ögon blir husgrunder, kämpgravar, fägator och gravhögar och en gammal stensatt väg som blev en bro. Forntida åkrar har märkt marken i änget för tid och evigheter och om man strosar mer grundligt kan man nog hitta röjningrösen också. Helt underbar dag trots vädrets makter som gjorde allt för att förstöra vår upplevelse. Sådana utflykter kan jag göra fler och strunt samma vad väder det är.