Hejde - Rambas Torp

En avstickare från stora vägen vid den hemmagjorda skylten Rambas i Hejde på södra Gotland, tog vi av och for ner på grusvägen. 3 kilometer som kändes som en mil åkte vi på en ganska dålig väg. Fast dålig är ett relativt begrepp på Gotland.

Alla vägar som är farbara är bra, andra som inte är framkomliga hur mycket man än vill dom är dåliga. Sen beror det hela på vilket sätt du färdas.

Att gå = ta sig fram för det mesta.
Att cykla = framkomligt långt mer än med bil.
Att köra bil = bilens beskaffenhet bestämmer framkomligheten

Våghalsighet är ett som man har i bagaget när man tar sig på okända vägar för att få ny upplevelse och min man och jag besitter fortfarande en hel del av den varan, men vår bil är det lite si och så med. Den har visserligen 4-hjulsdrift men inte så hög över marken så det gäller att tänka till om man skall ta chansen att åka. Går det att vända dit man kommer eller är det backning som gäller på tillbakavägen.

Nåväl vi tog oss fram till ett ställe som min mans farfar talat med honom om, alltså någonstans där maken inte själv varit förut. Kanske det har berott på att det inte funnits vägvisning tidigare. Långt där nere i skogen ligger ett ödetorp.

En skylt upplyser om att vi kommit till Rambas torp i Hejde som tillkom 1840 och övergavs 1920. Av bostadsdel och uthus återfinns endast ruiner men ett pumphus och en källare som underhålls finns öppen, inredd och tillgänglig för besökare. Ett litet vattendrag och så ett sojde lite mer avsides.

Långt från bebyggelse levde här människorna här i skogen. I uthuset hittade jag ett papper som upptog detta folk som hade sitt hem här.

Beskrivningen lyder sålunda:

Detta torp tillkom på 1840-talet då drängen Hans Bokström f 24/4 1817, son till Jonas Bokström f 1783 i Väte.

Han ingick äktenskap 12/6 1842 med Christina Elisabet Thingström f 14/10 1821 i Etelhem.

Av sin arbetsgivare, en bonde i Hejde, fick de troligtvis som brudgåva en tomt att bygga sig en stuga, eller rättare sagt en hydda som bestod av osågat virke och torv. Jordgolv ingick säkerligen som standard men trots detta och säkert många andra svårigheter blev familjen Bokström stor, minst 8 barn föddes här.

Dottern Christina Wilhelmina, f 6/4 1844 som sedermera blev gift med sin kusin Johan Henrik Rannberg, f 20/2 1842 i Hejde och d 31/12 1928, övertog torpet efter sin svärfader och morbroder Hans som avled 1862, 45 år gammal.

Henrik och Wilhelminas son

Johan Petter Wilhelm f 24/3 1874 d 1963, gifte sig med Carolina Maria Sofia Elvius f 28/11 1879 i Levide och som tillsammans med sina barn Erik, Anna, Margit, Greta, Hedvig och Vera övertog torpet.

I mitten på 1920-talet övergavs alltså torpet och 1942 revs boningshuset.