Dalhemsån, Dalhem

Min man och jag brukar ta oss en tur med bilen när andan faller på och kolla lite här och där på Gotland. Nya ställen att besöka för att få lite mer av vår vackra natur. Den här gången bar det av till Dalhem, som ligger ungefär mitt på ön med en anstrykning av nordost. Maken arbetar med natur- och kulturvård och när han har något objekt som han tycker om, drar han iväg med mig för att jag ska få samma upplevelse och som sagt denna gång är det Slitegårds vattenkvarn som får ett besök.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ett särskilt bidrag för att rusta upp ekonomibyggnader som hade stor betydelse för lantbruket förr - och dit räknas vattenkvarnen vid Slitegårds. Känns bra att man bevarar platser från förr så att nutidens människor kan få se dem och känna historiens vingslag för en stund.

Den pampiga bro som ligger helt majestätisk just där det hela börjar. Att ta steget ut och känna kittlet i magen i en svajning och det pilsnabba tanken "håller den". Så är vi över på andra sidan och vandringen kan börja.

Tystnaden var helt underbar, det enda som hördes var bruset från vattnet.. Här skulle man kunna man gå och inbilla sig att man är långt från ära och redighet när man i verkligheten är helt nära bebyggelse.

Här på sidan om stigen har någon valt att vid denna sten sätta upp en skylt som säger att en katt har sitt vilorum här. Inte en dålig plats att vila sina ben. Skylten säger sålunda

Bonzan
* 5/8-2000
+ ?/11-2001
Vila i frid, kissen

Jag tänker varje gång att det är förunderligt vad naturen kan göra med vatten och land blandat i landskapsform som är lite olika beroende på var du befinner dig. Ibland är det bara vatten som flyter genom vildvuxet och lite längre fram kommer den ringlandes just vid åkerkanten för att dyka in i barrskogen, andra gånger ser det helt annorlunda ut. Här är det ett ringlande och liksom ett krumbuktande för att skapa skönhet.

En bit nedströms har det byggts en bro att ta sig över till andra sidan. Den övergång som gör att man tar sig tillbaka till ursprunget utan att behöva gå tillbaka och på så sätt får man uppleva allt på nytt igen fast från andra hållet.

Det finns sittplatser på en del ställen där man kan slå ner rumpan en stund och bara njuta av grönskan och blänket från vattnet. Vi hade lite kaffe med oss som vi klunkade i oss i godan ro. I sakta mak längs åstranden flanerar vi framåt. Här och där är det små upplevelser för själen. En fågel guppandes på vattnet sökande sig lite mat. Mossa på en sten eller en myrstack tätt intill ett träd för att få stöd. En myrstig tvärs över människostigen. Det finns där för oss att se.

Stigen som bitvis är en bädd av tallbarr som dämpar alla steg och gör en märkligt spänstig i stegen. Och allt detta är gratis. Ingen mer kostnad än vad det tar att ta sig till platsen och kroppskraften att förflytta sig framåt stigen. Härligt.

Framme vid åkerkanten nästan i slutet av hela promenaden får jag en underbar bild av en grön trappa. Inbäddad helt i grönska finns den där i sluttningen nästan som ett naturligt fenomen. Jag var tvungen att ta lite längre stann för att riktigt njuta av synen. Den träffade mig långt in. Det var länge sedan.

Åter uppe ur det gröna och in i nästa grönska där färgerna nästan gör en överväldigad. Det gula mot det gröna i en blandning som får en att känna att detta är värt mycket om man orkar ta det till sig. Så var en bra promenad avslutad och värdet av det hela följer med hem i form av digitala bilder. Ett sätt att förlänga njutningen.