Myakka River State Park, Florida, USA

I september 2008 for jag och min mor från ett höstlikt Visby på Gotland till Bradenton, Florida, USA. Vi tillbringade tre veckor där och en av de platser som vi besökte var Myakka River State Park. Alligatorland. Här i detta tropiska land lever de i allt som är sötvatten. Våga dig inte på att doppa händerna i sjön där inte. Det kan medfölja ett gnafs som blir lite handlöst om man säger så.

Jag har ju sett dessa monsters agerande i TV och nu var jag liksom på plats på deras spelplan och hade bestämt mig för att få en sådan best på bild. Eftersom min mor var med och ingen av oss är så hemskt rörlig av oss beslöt vi att inte promenera runt så mycket utan gå ombord på den svävare som gör sina turer med turister ut på alligatorjakt. Mannen som framförde denna båt var också viltvårdare och kunde berätta om platsen och dess invånare. Han lät nästan som en rapp auktionist. Jag hade svårt att hänga med i vad han sa med den svadan. Eftersom jag hade tolk med mig, i form av min systerdotter Tina, la jag inte ner så där hundra på att förstå heller måste jag tillstå.

Här där floden flyter stilla, här har jag stämt möte med dessa pansarbeklädda djur. En idealisk plats för rovdjur i megaformat. Det var inte bara en som visade sig för oss utan ganska många ögonpar låg och flöt på vattenytan. Spejandes efter något att sätta tänderna i. Blotta tanken på att bada i de läget var skrämmande. De gled orädda, som stockar, alldeles under vattenytan med sina periskop uppfällda för spaj.

En rörelse i ett snabbt tempo och från ett läge till ett annat. Så oerhört fort rör sig den här pansarvagnen när attacken kommer. En enorm kraft exploderar innan tanken ännu hunnit sig fram till mig. Att jag fångade alligatorn just i den rörelsen förvånar mig eftersom jag egentligen inte såg mer än själva skuggan av en rörelse. Krusningen innan djuret tog form från osynlig till fullt upplyst av ljuset. Att uppfatta att något är i vattnet är inte helt självklart eftersom vattenytan är som en spegel. Bättre kamouflage kan man knappast ha. Ett med elementet de lever i, livsfarliga att komma nära utan kunskap. Så överlever dessa stora kräldjur. Vi små människor gör bäst att hålla ett avstånd mellan sig och Floridas fascinerande men absolut livsfarliga invånare.

I ena stunden var det helt lugnt och i nästa ett tjatter och ett flaxande. En vadarfågel som i sista sekunden kom undan ett par livsfarliga käkar. Det sändes en rysning genom hela båten. Så kort är ett ögonblick av liv, inte mer.