En helt vanlig dag for jag och systra min till Högklint för att få lite bilder. hon skulle i Visby i ett ärende och då passade vi på. Vädret var alldeles underbart med strålande sol. Gjort för utflykt med kameran. Trots dagens skolsken så var vinden isande kall och lite mer kläder än vad jag hade på mig hade varit en höjdare. Vi skojade om att jag skulle ha tagit med mig jacka och vantar innan vi for. Bara så jag inte gnällde när vi väl kom dit ut.

Väl ute vid Högklint blåste det småjävlar och var inte alls mysigt. Jacka och vantar hade varit på sin plats. Men det var så dags då. Det var bara att stå ut och det var inte bara jag som frös om fingrarna. Systra min hade det lika kallt om tassarna som jag. Det är bara att se till att ha bättre utrustning nästa gång och att lite av vart finns att tillgå i ryggsäcken.

Vi fick i alla fall en del bilder och utsikten är vidunderlig. Vilken närmiljö vi har. Efter att blivit helt urblåsta där uppe på klippan for vi ner till Fridhem - Numera pensionat, men som uppfördes till Prinsessan Eugénies gotländska sommarvilla. I tron om att hela Gotland borde ge oss lä där nere vid vattnet for vi dit för en strövtur längst strandkanten. Tyvärr var det västlig vind och den var inte nådig mot oss lättklädda kvinnor som nästan hukade oss i vinden. Inte heller var kaffestuga öppen så vi kunde få en kopp kaffe med lite våfflor till. Det sägs att det ska vara godis. Det fick bli restaurangen Chili med lite het mat istället.

I strandskvalpet nere vid Fridhem och Visby längst mot norr

Visby med vattentornet och Lantmännens Silo

Tänk att bo där i hänget vid Högklint och ha havet nära alltid

Östersjön som omsluter Gotland. Det alltid närvarande. Brusande, fräsande, rytande, dånande, lugnande, rogivande. Aldrig intetsägande.