Lite bilder där himlen visar upp ett spel av färger, former, stiltje och raseri. Det är som havet och himlen är som speglar av varandra. Vilka humörsvängningar de kan visa upp. För många år sedan såg jag ett norrsken och jag var fast. Jag började titta på himlen som jag ser på havet. Ibland är den bara blaskig i färgen och andra gånger målar den med hela färgspektra. Molnens formation som växlar i det oändliga från absolut ingen närvaro till riktiga åskbockar.

Skiftningarna gör det hela så levande och så fantastiskt vackert att det ibland inte går att beskriva. Jag har valt ut några bilder för att visa spelet i dess mångfald.

En morgon i december runt lucia och klockan var strax efter 7 på morgonen. Himlen var som eldsken och jag trodde det var fara på färde. Woow det här måste jag fånga. Så jag kastade mig ut och drog iväg som en biltjuv. Det gällde minuterarna eftersom det snabbt förändrades och kunde försvinna när som helst. Ingen enkel match att hitta tillräckligt med öppen yta här i Visby bland alla hus och träd. Aldrig tidigare har jag känt mig mer som ett skållat troll. Det var verkligen hänförande.

Två dagar i september 2004 for jag iväg till Stora Karlsö för att vandra omkring och bara fotografera. Himlen gav mig ett helt utbud av variationer. Här är det lite uppklarnade och bortfarande moln. Längst ut mot horisonten kan man se en regnridå.

Här kan man se när regnet ligger in mot land och det är som en gardin längst bort. Karlsöarna klarade sig från busvädret men Ekstakusten, som är närmaste fastland på Gotland, fick rejält med ösregn.