1976 blev det år då jag för första gången fick känna av det som skulle följa mig genom alla år. En hobby fick sin början. Det hela började med att en syster haft fritt arbete i skolan och valt ämnet Släktforskning som introducerade sina systrar i sagda ämne. Vi for till Landsarkivet i Visby och gjorde lite forskning om min morfar. Alla kom inte ut därifrån med blodad tand, men vi var dock tre av fem som fastnade i detta historiens träsk och där är vi än i dag. Det har resulterat i många timmars arbete med egna släkten och för mig några år senare i min mans släkt som blev starten på min sockenforskning.

Det jag huvudsakligen sysslar med i min forskning är att från vigsel-, födelse-, dödbok och husförhör samla människorna i en socken till familjer och gårdar. Det har med tiden blivit en stor databas och hyllmetrar med pärmar fyllda med sockenforskning, så jag har en hel del socknar som jag jobbar i och i detta får jag information till andra socknar i ett evinnerligt myller av fakta som länkars till varandra. Ett evighetsgöra. Spännande sysselsättning vill jag säga.

Jag arbetar för närvarande med södra Gotland och de socknar som förekommer där. Ibland får det bli ren sockenforskning och ibland är det släktforskningen som tar överhand.

Sockenforskningen började med att jag skulle forska på min mans släkt då i mitten av 80-talet och fann att de flesta i Linde socken var hans släktingar. Så jag beslöt mig för att skriva av födelse- och dödböckerna med början 1655 för Linde och upptäcker då att kyrkoböckerna för Fardhem, Linde och Lojsta var inskrivna samma bok. Det gick inte att bara ta en socken i taget utan det var bara att gilla läget och skriva av allt. Så helt plötsligt hade jag inte bara en socken utan tre och många timmars besök på landsarkivet. När jag samlat på mig en hel del material började det stora arbetet med att sortera personer efter familjer, gårdar och socknar. När det arbetet var klart var jag tokig nog att börja med ytterligare socknar. Turen kom nu till Hemse och Alva där det visade sig att i en av böckerna saknades det 20 år av anteckningar.

Dom försvunna 20 åren har sin förklaring i att prästen lämnade boken i köket hos pigorna så de kunde riva ut de tomma sidorna till senare användning. Pigorna, som kanske inte riktigt förstått uppdraget, gick till verket och det stannade inte vid de tomma sidorna utan 20 års arbete försvann i ett huj. Borta för att aldrig återfinnas. Sorgligt men sant.

Detta hindrade mig inte för att ge mig i kast med ytterligare socknar, vilket resulterade i att jag fick fram information som kunde fylla ut tomrummet i Alva - Hemse materialet. De flesta kyrkoböckerna är idag tillgängliga via Internet vilket gör att jag kan sitta hemma och forska vid datorn och direkt fylla på mitt material i stället för att först gå till arkivet och skriva av och sedan gå hem och skriva in. Ett mycket smidigt sätt. Många timmar har jag lagt ner och ännu är det inte klart. Om någonsin... Och på den vägen är det. All information som jag kan komma över går jag igenom och fyller på luckorna efterhand. Mycket blir det och det tar aldrig slut. Jag har en tanke som är en utopi om att kunna göra således med alla socknar på Gotland. Utopi var ordet.